God morgon babes! Nu är jag på väg till redaktionen på Plaza Kvinna men har som vanligt förberett några inlägg till er:)
Vet ni vad?! Vi tog första halvan av ett dykcertifikat på semestern, känner mig så stolt att jag klarade det! För det var tufft, när vi var ute på havet så var jag riktigt nära på att ge upp – vi hade nog inte riktigt räknat med hur omfattande det skulle vara då det tog hela dagen och jag har nog aldrig varit så dränerad på energi som när vi var färdiga. Det började med drygt två timmars teori med praktiska övningar där vi fick lära oss allt om utrustningen och hur man sätter ihop den. Därefter fortsatte vi i poolen där vi använde tuberna och gjorde en massa övningar – framför allt hur man ska agera om man hamnar i en krissituation.
Jag är ju i grunden ganska rädd för havet och är blir otroligt sjösjuk så det blev en lite större utmaning för mig. Paniken var hela tiden riktigt nära samtidigt som det var väldigt spännande. Det är ju en skum och onormal känsla att man ska andas under vattnet – vi människor är ju inte gjorda för det.
När vi väl kom ut på havet var det lugnt men ändå ganska mycket stora vågor som skapade en hel del strömmar, det var heller ingen sol den dagen så vattnet var relativt mörkt.
En liten ljusglimt i det hela var att precis när vi kommit fram till dykstället så kommer två delfiner – vi som haft världens otur med vår delfintur tidigare jublade ju! Vår tränare sa att vi hade världens tur! När vi gick ner så fanns det så mycket att titta på och när man kommit in i det och hittat ett lugn kan man uppnå en väldigt meditativ känsla – ibland känns det som att man tittar på en skärm för det är så overkligt! Under vattnet stötte vi på delfinerna vid två tillfällen – overkligt häftigt – och vi såg även en jättesköldpadda som låg och sov och en arg muräna som låg i sin grotta.
I slutet när vi skulle sitta 10 meter ner på en mörk havsbotten och göra övningar kom paniken över mig och det kändes som att jag inte fick något syre – jag tror att jag var överansträngd – så jag var tvungen att gå upp. Jag kände jag att jag skulle svimma och tanken på att gå ner igen blev för mycket. Kompromissen blev att vi gick ner några meter och höll oss i en lina där vi fick göra övningarna istället och sen var vi färdiga. Jag var så trött att jag inte ens orkade prata på en timme men är så glad och stolt att jag faktiskt tog mig i kragen och gjorde det!
Någon av er som har dykt eller har cert? Hur upplever ni det?
