Det känns ju minst sagt overkligt att någonting sånt här inträffat i vår trygga stad…men jag kan inte sluta tänka på alla människor som lever i och kommer ifrån krigsdrabbade länder – när det här påverkar oss så starkt. Tänk att leva varje dag i konstant rädsla och chock. Att tvingas lämna sitt hemland och inte veta var eller när resan ska sluta, där de rädslor och hot du lämnat byts ut mot nya. Det är lätt att dra förhastade slutsatser om vems fel det är och att låta rädslan förvandlas till hat. Men man ska inte glömma att svaret alltid är mer komplext än vad man tror och att handlingar från några ruttna människor inte definierar en hel religion, kultur eller ideologi. Kärlek skapar kärlek och att döma av mina egna upplevelser så har Stockholmarna visat en extrem värme, kärlek och omtänksamhet. Den här händelsen har i alla fall fått mig att kunna relatera lite mer till hur det ser ut i resten av världen och att uppskatta det jag har mycket, mycket mer.